Jag försöker fylla dagarna med skoluppgifter och annat nödvändigt. Små fem-minuters pauser för att äta mina små safe-food måltider och Top Model om kvällarna. Resten av tiden måste jag hålla mig ockuperad. Allt för att slippa tänka. Effektivitet, fin musik i bakgrunden och så få kalorier som möjligt verkar vara ett bra recept för att hålla tankarna i styr. Och det har fungerat hyfsat bra fram tills nu. Jag har liksom tappat orken och då blir det som det blir. Jag står inte ut men kan inte göra annat än att vänta. På måndag väntar ännu ett samtal som kanske får saker och ting att kännas lite bättre. Hoppas.