Will you still love me?

I helgen har jag försökt strunta lite i verkligheten. Det går rätt så bra när man känner sig svag pga vätskebrist, och lite för dyra klänningar och silver skor bara är några klick bort.
 
Idag var det dags för samtal igen och det gick som vanligt inte som jag hade tänkt mig. Jag hade bestämt mig för att hoppa av karusellen, säga att jag klarar mig själv, men jag var inte tillräckligt övertygande. B ska ringa till Scä och fråga lite. Jag önskar att jag kunde sudda ut allt jag har avslöjat.
 
Fastan har förresten inte gått så bra. Igår drack jag massa osötad hallonsoppa och idag åt jag en stor bit tomatpaj (som antagligen kommer upp igen under natten). Imorgon är jag i alla fall borta hela dagen och kommer inte ha tid att äta, så det blir nog bra.
0 kommentarer

Guess the loneliness came knocking

För tredje helgen i rad får jag ställa in mina planer pga illamående och ofrivilliga kräkningar. Den ätstörda delen av min hjärna jublar. Att kroppen sköter rensningen automatiskt är ju bra. Samtidigt gnager oron någonstans i bakhuvudet. Jag ska ju iväg snart. Det vore så jobbigt om D fick se mig såhär eländig, och att bli tvungen att ligga på hotellet när de andra har det trevligt. Jag måste försöka ta hand om min kropp lite bättre i fortsättningen. Att fasta blir nog bra. Ett första steg i rätt riktning.
 
 
0 kommentarer

Food is like art, to look at not to eat

Efter en misslyckad hets-morgon känner jag mig sådär äckligt redo för en lång fasta. Vatten, te, kaffe och vitacoco vid behov är tillåtet. På måndag och tisdag ska jag se till att springa mina 5 kilometrar också.
 
 
 
 
0 kommentarer