För tredje helgen i rad får jag ställa in mina planer pga illamående och ofrivilliga kräkningar. Den ätstörda delen av min hjärna jublar. Att kroppen sköter rensningen automatiskt är ju bra. Samtidigt gnager oron någonstans i bakhuvudet. Jag ska ju iväg snart. Det vore så jobbigt om D fick se mig såhär eländig, och att bli tvungen att ligga på hotellet när de andra har det trevligt. Jag måste försöka ta hand om min kropp lite bättre i fortsättningen. Att fasta blir nog bra. Ett första steg i rätt riktning.