Ensamheten gräver djupa hål i mig och ångesten går inte att hantera. Vi vet att du vet att du behöver hjälp. Men jag har redan sagt nej allt för många gånger, sagt att jag försöker men sedan fallit djupare. Tillslut ger de upp. Det kanske redan har skett. Ensam, ensam, ensam.

 

Nu under helgen ska jag fokusera på skolarbetet. Så tänker jag inför varje helg men ofta slutar det med att jag gör någon uppgift lite halvhjärtat, struntar i resten för att jag inte orkar och istället ligger och tittar upp i taket. För jag kan verkligen ligga på golvet i en hög av filtar och kuddar i timmar och inte göra någonting produktivt.

 

Borde också försöka att äta lagom. Inte fasta, inte hetsa. Hur det ska gå till vet jag inte, men jag måste försöka. Det går faktiskt att äta frukost, lunch och middag och ändå hamna på ett relativt lågt kaloriintag. Måste inse det.