Efter två sömniga disneydagar är jag mer eller mindre tvungen att återgå till verkligheten imorgon. Le futur se construit maintenant. Mest av allt vill jag sätta mig på ett plan tillbaka till Frankrike. Att komma tillbaka till Stockholm är att komma tillbaka till ångest. Där borta, hos T, var jag fri. Livet glittrade och jag åt pain au chocolat och trerätters utan besvär. Utan självhat. Dansade bort känslan av att vara övergiven med spindelnät i håret. Det var som det alltid borde vara helt enkelt, bortsett från språksvårigheterna som gjorde det svårt att kommunicera med alla fina. Men ändå. Jag var lycklig. 

 

För att göra tillvaron lite mer uthärdlig nu försöker jag se min vistelse här som ytterst tillfällig. Det är nu jag måste se till att fixa allting. Om fem år kanske jag är där borta, utan att ha en returbiljett i väskan. Det är dags att överge mitt gamla liv, vinka hejdå till allting som drar ner mig...