Provisoirement

Underlig känsla, men jag tror att jag är lycklig på riktigt. Här. Väldigt långt ifrån Stockholm. Ett bevis på att det går att fly från ångesten, åtminstone tillfälligt. Om detta vore permanent skulle allt kännas så bra. Verkligen. Allt är bara så perfekt här. Önskar att jag kunde följa med i de franska konversationerna lite bättre dock. Men det kommer med tiden. Åh, underbara stad.

Sitter i mörkret och tittar på en film nu. Lite senare får vi se vad som händer. Någon av Ts vänner, som jag inte kommer ihåg namnet på, ville ta en drink. Vad som än händer lär kvällen bli väldigt trevlig. Älskar varje sekund. 

0 kommentarer

Dear Paris, let me sleep

För tillfället befinner jag mig på tågstationen i Paris. En evig väntan.  Jag fryser och känner mig allmänt svag. Vill blunda en stund men det går ju inte när man är ensam. Två timmar tills tåget går. En timme tills jag kan hämta ut min biljett. Hoppas att det är varmt på tåget. Hoppas att jag kan sova en liten stund. 






1 kommentar

And I'm alone and fake

Den här tröttheten är förlamande. Det enda som får mig att fungera är kaffe i mängder vilket tyvärr resulterar i för få timmar sömn. En ond spiral helt enkelt. Jag skulle vilja ha en vecka utan måsten, men det finns inte på kartan just nu. Visserligen är det höstlov om en vecka, men det lär inte bli särskilt mycket vila ändå. Långa skoldagar byts ut mot långa fina dagar hos T, men jag skulle behöva vila först. Vet inte hur jag ska orka vara på resande fot en hel dag, orka uppleva saker och vara social långt in på natten. All energi är som bortblåst. 
 
On a positive note så är det lördag imorgon. Jag har alltså två hela dagar att ägna åt funktioner, novellskrivande och historieplugg. Utöver det måste jag hinna köpa lite nödvändigheter och kanske, om jag hinner, se en film med en av mina fina. Sedan kanske jag är redo för ännu en vecka med psykologsamtal, mer skolarbete och hunger.  
 
 
 
 
 
0 kommentarer