När det blev lunch igår försökte jag hitta en avlägsen plats att "gömma" mig på. Kommer du inte ihåg vad du lovade oss igår? Fine. Följde med, tog en tallrik och la på några tacochips, en clementin och lite sallad. Plötsligt var allas blickar vända mot mig och min tallrik. Tusen frågor om varför jag åt så lite. Försökte förklara att jag inte var hungrig på ett normalt sätt men paniken lyste nog igenom. Otroligt jobbig situation men det är ändå lite sött att det finns personer som bryr sig. 

Idag har jag pluggat i princip hela dagen. Med min stukade fot kan jag ändå inte ta mig någonstans... Allt känns meningslöst. Ångesten är jobbig. Jävla kropp. Jävla situation.