Pathetic

Växlar mellan handlingsförlamning och att känna mig löjligt positiv och motiverad. Dagarna börjar ofta relativt bra för att sluta i katastrof. Ikväll hoppas jag på att kunna somna innan ångesten blir för outhärdlig. Har huvudvärk from hell och tänker ta ledigt imorgon (med andra ord jobba hemifrån). Shrink. 
1 kommentar

Peur

Tillbaka i vår främmande stad bland ångest, sjukdomsbesked och krossade drömmar. Gör allt för att fly, för att distrahera tankarna. Det är tröttsamt för omgivningen. Planerna är för storslagna, ekonomin för dålig. Stjärnhimlen är samma som jag tittade upp på för en vecka sedan och samtidigt konstaterade att jag älskade livet. Nu vet jag inte längre. Önskar att jag hade kunnat rädda henne. Motsvarande hundra kronor räcker inte. Aldrig. Varför är allt så komplicerat?
0 kommentarer