Melanie

Stockholm susar förbi utanför tågfönstret. Ett provisoriskt guldhjälta på handleden får symbolisera det fina sköra. Soon chérie. Lämnar staden ett tag och kommer tillbaka när sommaren börjar övergå till höst, förhoppningsvis full av inspiration för att klara månaderna utan själslig näring. Alla försvann. Inga nya förväntningar, merci.

Ångestkvällarna blir fler. Saknar tryggheten fast den fortfarande finns kvar. Ingen aptit, ingen lust att vistas bland folk. Tittar över axeln när jag går över öppna ytor. Personer en försöker undvika finns överallt. Längtar till anonymiteten i Paris. 

1 kommentar
Glitter

Vad fint du skriver.