23

Sliskig pumpkin spice och ruffsig reflektion. Situationen är olidlig och jag tycker nästan synd om honom, men nångång måste man komma till en punkt där man inte längre accepterar att bli behandlad som skräp. Gränsen är nådd och det finns ingen återvändo. Denna tillfälliga verklighet kvarstår dock. Vi får fortsätta dricka te ur mörkblå koppar och se eländiga ut medan vi pendlar mellan nytt och gammalt. Det är åtminstone obekvämt att äta... 
0 kommentarer

Epsilon

Kryper ihop i någons famn. Båda två gråter och jag får ett löfte om att bli hjälpt, räddad från det onda. Tryggheten känns ljusår bort och mitt liv är ihoppackat och utspritt över hela staden. När blev allt så hopplöst?
0 kommentarer

"Run, run, lost boy," they say to me, away from all of reality

Krispig höstluft, sojacacappuccinos och stickade tröjor. Magiska kvällsrundor i välbekanta kvarter. Illusion och verklighet. Vaknar tidigt, kommer hem sent, äter snabblagad bönpasta och tomatsås, renskriver anteckningar och försöker ofta somna i ett upptrissat tillstånd. Trivs med denna tillfälliga vardag. Snart, snart. Hamnar i intressanta samtal med diverse personer varje dag. Det är intressant att få ge sin synvinkel på något de inte tycks förstå. Tyst ställer jag mig frågan: vilket universum kommer ni ifrån? Det hela är så självklart men samtidigt vet jag att det inte är det. Jag försvinner också bort ibland. Vissa dagar är jag fångad i en osynlig orkan där jag knappt kan se ett slut på dagen. Och jag saknar alla fina som tycks ha försvunnit ur räckvidd. Sorgligt. Nödvändigt.

 

Nevermind. Igår hade jag hälsosamtal. Det konstaterades att jag borde öka mitt näringsintag men hela samtalet var fullt av motsägelser, så jag vet inte. Om tre veckor tar jag mitt pick och pack och åker till min fina stad i några dagar. 

0 kommentarer