Sanity
Jag somnade aldrig igår kväll. Låg vaken och var ledsen i princip hela natten. Framåt morgonen slumrade jag till men vaknade i panik av att det kändes som att jag var omringad av insekter. Bara inbillning, men kändes så verkligt. Tvättade håret, klädde på mig och åkte till skolan fast jag hade tänkt stanna hemma. Det gick bra fram tills på eftermiddagen. Då brast allting igen. Började skaka som ett asplöv och flydde snabbt skolans lokaler. Resten av eftermiddagen har spenderats gråtandes i sängen. Vet inte vad som har hänt. Kanske är en kombination av överdriven trötthet, näringsbrist och stress. Oavsett orkar jag inte så mycket mer just nu. Vill smita undan alla krav även fast det är jag själv som konstant höjer dem. Jag är trött på att använda nätterna till att försöka klistra ihop trasigheten för att orka ytterligare en dag i det som just nu är min verklighet. Det är jobbigt. Det är sinnessjukt jävla jobbigt. Och ja, jag är självisk för att jag låter småsaker påverka mig så mycket samtidigt som folk dör varje dag. Livet är så värdefullt, men min nuvarande situation är inte hållbar.
Nej, du är inte alls självisk för det. Man får lov att ha problem och låtas påverkas av det även om människor dör varje dag. <3