Vendredi

Det här är inte jag. En trasig siluett med en kropp klädd i blåmärken. Kläderna ligger i en hög på golvet. Jag har inte tvättat än. De luktar av honom. Han som smsar och ringer. Som säger att han drömmer om mig om nätterna. 
 
 
Det är oändligt mycket bättre här men jag har märkt att jag har svårt för att vara ensam ens om kvällarna. Blir rastlös. Kanske för att plugget inte är tillräckligt stimulerande. I don't know. Jag längtar efter att skriva långa analyser, men på franska går det liksom inte riktigt än. Nivån är inte så pass hög. Än. Det gör mig frustrerad och oambitiös. Saknar att hetsdricka kaffe och klappra på tangenterna hela nätterna. Å andra sidan saknar jag inte Stockholm alls. När statusuppdaternar dyker upp på Facebook vill jag inte se. Jag stänger av, blundar. 
 
Om en stund ska jag promenera till fontänen och träffa A. Bara för att ta en drink eller så. Helst alkoholfritt efter förra helgens äventyr. Bisous. 
0 kommentarer

Plein des bisous

Dagen-efter-ångest. Vill krypa ur mitt skin och sväva fritt. Var på livets fest igår, i en annan stad, med främmande människor. Dansade hela natten och hamnade i Ds säng. 
 
 
När ångsten nådde sin peak igår kväll ringde jag till V och J. De följde med mig till pharmacie de garde för att fixa ett dagen-efter-piller. Sen drack vi iste och åt pommes frites innan vi skiljdes åt. Har ingen energi what so ever. Har uni och hur mycket plugg som helst att ta igen, men jag orkar inte. Och så skriver idioten för att meddela att han drömde om mig i natt. Fuck it. 
0 kommentarer

Heartless

Le chat ligger sovandes brevid mig på sängen. P är i Aigues och J och V är de finaste människorna ever. Är så lycklig. Så lycklig att jag nästan drunknar i ångest. För att allting kan ta slut vilken sekund som helst. Så länge samlar jag fragment. Ska minnas våra perfekta stunder när jag skjunker igen. Vill ruska om dem och skrika att de kommar att lyckas med allt det där de vill göra. Jag ser dem i Paris, tillsammans. De har förtusan redan jobbat för de stora modehusen. Alltså. Artsy. Bekänner allting. Längtar inte ens efter skarpa nyckelben längre. Bryr mig inte om ifall jag kan räkna mina revben på morgonen eller inte.
0 kommentarer