Blow up

Vi pratar om relationer. Hon frågar om mon amoureux och ser plötsligt så ledsen ut. Jag förklarar så enkelt som möjligt att våran relation inte är en seriös sådan, att den mest handlar om sex, om ens det. För första gången på ett halvår öppnar hon upp sig och berättar att kärlek är anledningen till att hon är här, att hon bor med någon. Vi vandrar planlöst omkring inne på Galeries Lafayette och hon utbrister plötsligt hur mycket hon kommer att sakna mig. Och jag henne. Men darling, vi kommer alltid att kunna hitta varandra. Världen är relativit liten trots allt.
 
Imorse pratade jag med Emanuel. Hans jobb tar upp all tid nu för tiden... C kom förbi en stund för att se om det kommit någon post. Han väntar nämligen på sitt körkort. Efter det tog jag med mig min bok och gick och satte mig på ett café. Drack mintlemonad och läste i några timmar innan jag gick hemåt igen för att städa lite inför Albas ankomst. Ikväll är en sådan kväll. Luften känns tung att andas och jag önskar att någon var här och kunde hålla om mig. Indépendance, viskar jag för mig själv. Det kommer att vara värt det à la fin. 
0 kommentarer

Les vitrines

När han säger att han har känslor för mig förklarar jag vant att jag inte litar på kärlek, att jag aldrig skulle släppa taget om allting annat för att vara med en annan person. Han ifrågasätter huruvida det går att leva ett helt liv med den inställning, att det är för hårt och kallt. Älskling, det handlar inte om kyla. Såklart tror jag på kärlek men verkligheten har så många gånger bevisat att människor är kapabla att "fall out of love" lika snabbt som de "fell in love". Jag lever min egen kärlekshistoria. Våra fantasier kanske blir till verklighet en dag. Kanske till och med snart. Poängen är att det aldrig någonsin kommer att räcka för mig.
 
Jag är plötsligt så annorlunda. Lyssnar på Kid Francescoli, hälsar glatt och ler åt den australiensiska killen på mitt och Ws nya favoritcafé, äter för dyra luncher tillsammans med henne (hallå, hon har en Saint Laurent väska), spenderar kvällarna ensam i lägenheten och lagar samma ensidiga men ack så goda pasta med pesto. Ibland slår mitt hjärta volter av lycka. Ibland kvävs jag av ångest. Och det är okej. Det är en del av det hela. Jag uppskattar nuet obeskrivligt mycket, trots att jag ofta känner mig ensam om kvällarna (läs: när jag inte dricker svartvinbärsvin med Laura och Cody, pratar med Emanuel eller hånglar med random Tinder-killar). De kommer aldrig att förstå. 
0 kommentarer

Moon

Den där sorgsenheten försvinner lika snabbt som den kommer. Springer ärenden åt Elise, träffar spontant upp W och har som vanligt en väldigt mysig eftermiddag med henne. Det känns som att vi kommer närmre och närmre varandra för varje gång vi ses. Både psykiskt och fysiskt... Lagar middag till mig själv men äter inte speciellt mycket. Istället dricker jag vin på l'Esplanade och tittar på salsauppträdanden. Skriver till B och ber om ursäkt. D ringer och säger grattis. Pratar hela kvällen med E och planerar stranddejter med P. Saknar J och V. 
0 kommentarer