Söndag eftermiddag och vi träffas för att plugga tillsammans. Tillslut hamnar vi på en mörk och relativt tom bar på söder där vi beställer varsin öl. Jag gillar inte ens öl. Vi pratar om massa viktiga ämnen som jag egentligen bryr mig om, men jag orkar inte, allting känns mer eller mindre fel. Efter att ha klunkat i mig den där ölen är jag borta, jag svävar ovanför, tittar ner på oss fyra runt ett mörkt träbord i en tom hörna av en bar jag har vaga minnen från. Vi promenerar i kylan, förbi falafelstället, in på Ica och vidare till tunnelbanan. Jag är inte där. Jag är ingenstans. 

Bussen gör oroväckande svängningar, rycker till, skumpar. Jag slår huvudet i fönsterrutan, blundar och är någon annanstans, hos henne, på berget i Zurich, i hans lägenhet i regnet, på ett café i södra Frankrike mitt i sommaren, på tivoli med dem… När jag hittar mig själv igen sitter jag i köket, äter middagsrester och mumlar « mmh » när jag blir tilltalad. Ringer M och pratar om hur rasism gestaltas på universitetet; det handlar inte om misstolkningar, det är verkligt men subtilt. 

Och jag är trött innan veckan ens har börjat. Trött, förtvivlad, borttappad… Förlitar mig på prince charming tusen kilometer bort, som producerar musik i sin studio och drömmer om Stockholm. Rädda mig. Hjälp mig att rädda mig själv.