Back

Vi sågs inte till sommaren. Sommaren är nog redan slut. Jag vet inte om några bitar har fallit på plats. Om drygt en vecka flyttar jag till Lausanne för att påbörja en utbildning. Idéen väcktes i november förra året. Intensivt. Efter en helg med A kändes allt så självklart. Jag promenerade i regnet, från tågstationen tillbaka till huset. Gästerna hade kommit. Värmen omfamnade mig när jag steg in genom dörren. Efter några glas vin slutade kvällen i en ångestattack. Vägen hit kändes oändlig. Och nu är jag plöstligt här. Osäker, ångestfylld, panikslagen. Jag vet att jag gör det till en större grej än vad det egentlingen är. Som E skrev i ett mejl: SU finns kvar. Jag har alltid det att falla tillbaka på. Jag ska ge det här en chans nu. För 16-åringen som ville fly, för alla kvällar önskandes att jag var någon annanstans. Hellre olycklig där än olycklig här. Ens syn på saker och ting förändras med tiden. I Frankrike insåg jag att depression och ångest känns lika hemskt oavsett var i världen man befinner sig. Om något kanske det till och med är värre när man befinner sig långt ifrån nära och kära. Jag vill dock inte styras av katastroftankar. Därför ska jag göra det här trots att jag inte mår jätte bra för tillfället. Je peux le faire. 
0 kommentarer