High by the beach

Han spelar gitarr och sjunger i salongen. Vi blir som förtrollade, dras in i berättelser från världens alla hörn. En resa utan att vi förflyttar oss en millimeter geografiskt. Han skålar för social rättvisa, allas lika värde och en värld utan gränser. I salongen är han utom räckhåll, en konstnär. Gaultier. Några timmar senare röker vi weed i köket, letar efter ännu en oöppnad flaska rosé. Hans favorit. Inget annat än rosé verkar duga. Han säger mitt namn och frågar vad min baktanke är, vad syftet med allting är, hur jag hamnade här. Han ler inte, behåller sitt allvarliga ansiktsuttryck. I vindimman och röken av hans nytända joint är konstnären ljusår bort, ett minne blott. Han är inte längre enastående, out of reach. Han är en trasig fågelunge som dränker sina sorger i rosé, svävandes bland molnen utan några gränser. 
 
Vaknar på en obekväm bäddsoffa morgonen efter. Vinflaskorna gapar tomma. Kylan tränger sig på. Några sover fortfarande, några sitter ute och röker. Salut. Han kommer in i köket och ler trött. Den trasiga fågelungen är borta och konstnären på väg tillbaka. Han samlar ihop sina saker och packar ner sin gitarr, ler ett sista farväl innan han försvinner ut i den kyliga morgonluften.
 
 
 
0 kommentarer