Fjärilar i magen. Bitarna håller på att falla på plats. Det bubblar. Glittrar. Gröna flamingos. V och J. Det är så vackert men allting är kanske bara en illusion. Ångesten existerar fortfarande. Kanske inte här, i den här dimensionen, men någon annanstans. Jag har bara haft tur. Valentin skriver. P vill se en film. Jag äter billig tabouleh och letar inspiration. Imorgon ska jag träffa J efter uni. Det fina Paris-paret. 

 

Le chat hoppar upp på sängen, lägger sig brevid mig och spinner. I should have been an artist. Att stanna föralltid känns lockande. Det gamla existerar inte längre, men vem är jag att överge alla de som har brytt sig om mig i hela mitt liv? Är jag självisk som inte ens har ringt? Det hela handlar om att hålla uppe en fasad, skapa illusioner. Fram tills nu har ingenting varit perfekt. Kanske för att perfektion inte existerar. V vill att jag ska fixa p-piller. Je sais pas. Funderar på att flyga till Stockholm i december och överraska alla. Hey, I'm here, have you missed me?

 

C tittar misstroget på mina armar. Får inte gå ner mer. Köper större förpackningar tabouleh och dricker sött iste. Ska inte falla tillbaka.