Heartless

Le chat ligger sovandes brevid mig på sängen. P är i Aigues och J och V är de finaste människorna ever. Är så lycklig. Så lycklig att jag nästan drunknar i ångest. För att allting kan ta slut vilken sekund som helst. Så länge samlar jag fragment. Ska minnas våra perfekta stunder när jag skjunker igen. Vill ruska om dem och skrika att de kommar att lyckas med allt det där de vill göra. Jag ser dem i Paris, tillsammans. De har förtusan redan jobbat för de stora modehusen. Alltså. Artsy. Bekänner allting. Längtar inte ens efter skarpa nyckelben längre. Bryr mig inte om ifall jag kan räkna mina revben på morgonen eller inte.
0 kommentarer