I en dimma. Jag bryr mig inte så mycket för tillfället. Pluggar, pluggar, pluugar och drunknar i böcker eller serier när jag inte gör det. Mitt sociala liv står stilla. Träffar T och J ibland men jag har lite svårt för när allting måste anpassas efter ångest. Jag saknar spontanitet, att upptäcka nya ställen, att ringa en vän och träffas tjugo minuter senare. Inser att Stockholm inte fungerar riktigt så. Inte just nu i alla fall. Tur att jag bara är här tillfälligt. 

 

Om sex veckor flyger jag till Zurich igen. Flygbiljetterna var billiga och jag kan ju alltid sova hos V. Är nyfiken på att se hur saker och ting artar sig med Emanuel och A. Jag har fortfarande hans tjock tröja (sedan jag var i Zurich för några veckor sedan). Försöker att se honom som en vän (med benefits) istället för någonting annat. Det blir lättare att hantera alla konstigheter då. Egentligen kanske jag försöker att släppa taget, skärma av, för att skydda mig själv. Är kanske för nyfiken för mitt eget bästa. Det kändes ju så bra när vi tre satt tillsammans på ETH och drack kaffe...