Hidden

Så fort han skriver dras jag tillbaka. Han fångar in mig med ett meddelande på Messenger innan han försvinner igen. Hans frånvaro skaver. Jag tittar frustrerat på den spruckna skärmen, längtar efter notifikationer. Sedan försöker jag släppa taget igen. 
 
I en dimma. Jag bryr mig inte så mycket för tillfället. Pluggar, pluggar, pluugar och drunknar i böcker eller serier när jag inte gör det. Mitt sociala liv står stilla. Träffar T och J ibland men jag har lite svårt för när allting måste anpassas efter ångest. Jag saknar spontanitet, att upptäcka nya ställen, att ringa en vän och träffas tjugo minuter senare. Inser att Stockholm inte fungerar riktigt så. Inte just nu i alla fall. Tur att jag bara är här tillfälligt. 
 
Om sex veckor flyger jag till Zurich igen. Flygbiljetterna var billiga och jag kan ju alltid sova hos V. Är nyfiken på att se hur saker och ting artar sig med Emanuel och A. Jag har fortfarande hans tjock tröja (sedan jag var i Zurich för några veckor sedan). Försöker att se honom som en vän (med benefits) istället för någonting annat. Det blir lättare att hantera alla konstigheter då. Egentligen kanske jag försöker att släppa taget, skärma av, för att skydda mig själv. Är kanske för nyfiken för mitt eget bästa. Det kändes ju så bra när vi tre satt tillsammans på ETH och drack kaffe... 
 
0 kommentarer

For loving you

Ibland försvinner jag för att livet är för vackert, för obeskrivligt. Jag vill bevara varje millisekund av helgen som varit i mitt minne. Föralltid. J och V, pyrenéerna i horrisonten, körsbärssaft på café de la paix, middagar i trädgården, stjärnkonstellationer på kvällshimlen, roadtrips till Spanien... Till och med ett ljusblått parasoll vid väggrenen på gränsen mellan Frankrike och Spanien är värt så mycket. Två kvinnor i billiga korsetter och en bil som stannade till precis innan allting försvann ur vårt synfält. Det finns oändligt många versioner av verkligheten... Och det är någonting vackert i att få ta del av det hela. Igår satt jag en hel eftermiddag och bara skrev, full av inspiration. L'Occitanie, I love you. 
 
1 kommentar

Blow up

Vi pratar om relationer. Hon frågar om mon amoureux och ser plötsligt så ledsen ut. Jag förklarar så enkelt som möjligt att våran relation inte är en seriös sådan, att den mest handlar om sex, om ens det. För första gången på ett halvår öppnar hon upp sig och berättar att kärlek är anledningen till att hon är här, att hon bor med någon. Vi vandrar planlöst omkring inne på Galeries Lafayette och hon utbrister plötsligt hur mycket hon kommer att sakna mig. Och jag henne. Men darling, vi kommer alltid att kunna hitta varandra. Världen är relativit liten trots allt.
 
Imorse pratade jag med Emanuel. Hans jobb tar upp all tid nu för tiden... C kom förbi en stund för att se om det kommit någon post. Han väntar nämligen på sitt körkort. Efter det tog jag med mig min bok och gick och satte mig på ett café. Drack mintlemonad och läste i några timmar innan jag gick hemåt igen för att städa lite inför Albas ankomst. Ikväll är en sådan kväll. Luften känns tung att andas och jag önskar att någon var här och kunde hålla om mig. Indépendance, viskar jag för mig själv. Det kommer att vara värt det à la fin. 
0 kommentarer