Tänkte att jag svarar såhär eftersom ni var flera som undrade om mötet idag. Jag är inte tvingad till något egentligen. Det går ju inte eftersom jag är myndig. Jag har valt att prata om vissa saker med två underbara personer men jag ångrar mig som tusan nu. Det här med maten har inte direkt varit någon hemlighet eftersom jag har gått i behandling tidigare. Planen nu var dock inte att det skulle handla om min ätstörning, utan snarare om att jag vill slippa den icke matrelaterade ångesten. Tyvär har det blivit mer fokus på ätstörningen och målet är väl att få mig att gå med på en remiss till Scä. Det känns väldigt orealistiskt och onödigt. Jag vet inte riktigt vad som kommer att hända framöver. Har gått med på att ta lite prover så att de kan sluta oroa sig. Sedan får vi se. Jag känner mig väldigt kluven och vet inte riktigt vad jag vill eller hur jag ska ta mig dit.