La petite mort

Städar i timmar i ett hopplöst försök att få till en fläckfri tillvaro. Plötsligt kommer jag på att jag inte har tid att ignorera tredjegradsekvationerna längre. Skriver en lista på allt som måste göras innan nästa vecka och allt som kommer behöva göras efteråt. Lyssnar på la petite mort och cap diamant, provar somriga kläder som passade för 7 kg sedan och tänker att jag kanske borde ha tagit blodproven igår ändå. Nu blir det bortförklaringar istället, men det är okej. Allting är, eller borde åtminstone vara, okej. Jag är bara tjock, äcklig, misslyckad och värdelös och trivs inte alls här. Måste bort, långt bort. Tänk att aldrig mer behöva komma tillbaka.
 
 
 
 
0 kommentarer