Skriver och raderar. Glömmer bort om jag har tryckt på publicera eller inte.

 

Dagarna går och snart är det sommar. Jag är så trött att det känns som att jag håller på att gå sönder. Mina tankar är luddiga och jag vet varken ut eller in. Vissa dagar känns det som att jag är på väg mot något bättre, som att det är fullt möjligt att hösten blir fin och att nästa sommar blir den jag har drömt om så länge. Andra dagar känns allt så omöjligt som det kan bli och det ända jag vill är att försvinna.

 

Idag var det friluftsdag. Hade tänkt stanna hemma men jag åkte ändå. Jag deltog inte alls dock, utan stod bara och väntade på att få tillfälle att åka hem. Min alldeles för tunna tröja gick sönder och jag frös som tusan. Mina fingrar blev blå och A drog med mig in så att jag kunde skölja mina händer i varmvatten. Resten av eftermiddagen satt jag på en filt i gräset, insvept i någons gigantiska tröja och drack te medan de andra åt hamburgare. Det är något fint med att bara sitta och titta, men jag känner mig plötsligt så ensam.

 

När jag kom hem hetsade jag glass, spydde och kollapsade sedan i sängen. Grät en skvätt över det faktum att jag har ett viktigt prov imorgon som jag inte har förberett mig inför. Dumt. Så jävla dumt. Sjukanmäler mig nog och hoppas att jag kan göra det nästa vecka istället, när jag förövrigt har hur mycket andra saker som helst att göra.