Kristihimmelsfärd och jag längtar bort. Fyra dagars ledighet och ångest som gnager under ytan fungerar inte. Tomheten hinner ikapp. Äcklas över min kropp och att jag har låtit det gå såhär långt. Kan inte plugga i brist på koncentration, vilket i sin tur gör att jag känner mig ännu mer ångestfylld. 

 

Sommaren är på väg och jag känner kanske mer än någonsin att jag inte vill att dagarna ska bli längre, ljusare. Paradoxalt nog har jag levt för det som kommer, snart, om lite drygt en månad. Energin är återigen som bortblåst och jag vill försvinna till en plats där man bara kan vara, utan krav.