And I wanna kiss you, make you feel alright

Tillbaka från mina äventyr i Paris och Lund. Trodde att allting var lite stabilare nu, men verkligheten fallerar ändå. Igen. Kanske som vanligt. Sojacapuccinos i juldekorerade muggar räddar morgontimmarna, men sedan är det som ett störtlopp utför hela dagen som oftast slutar i tårar och ångest framåt kvällen. Nej, jag vet inte vad som är fel. Jag känner mig bara så instabil och inkapabel till att klara av projekten jag vill ta mig an. Efter mötena med min handledare och under intressanta föreläsningar om krångliga ekvationer som beskriver universum känner jag mig inspirerad, som om det finns något bortom horisonten som faktiskt är värt allt som känns meningslöst.

 

Jag avskyr meningslösa håltimmar, luncher och all sån där tid där man kanske borde äta. Falska människor ogillas också..

0 kommentarer