Trodde inte att jag skulle träffa honom ikväll. Det hände ändå. Vi satt på café de la mer och pratade och drack vin i timmar. Promenerade och satte oss i närheten av fontänen. Han höll om mig och vi kysstes och tiden fullkomligt försvann. Om jag stannar för hans skull? Kanske. Intalar mig själv att han inte har någonting med saken att göra. Men jag vet inte längre. Imorgon ska jag leta boende. Kan ju inte stanna här, hur mycket jag än tycker om mitt lilla krypin. Adieu.