Återigen en blek reflektion som tittar tillbaka i spegeln. Puffy eyes har fått en ny definition. I eftermiddags kände jag att min stund vad kommen. Darlings, det är vad prestationsångest gör med mig. Grät literally hela eftermiddagen och jag var inte ens ensam. Allt känns som en lucka nu. Somnade när jag kom hem vid fem och vaknade vid halv nio och trodde att det var morgon igen. Jag ser inte fram emot morgondagen. Vill glömma mig någonstans där ångest inte existerar.