Fragment

Vi sitter ute på hennes veranda i kvällsmörkret. Hon röker cigaretter med bärsmak. Vi tittar nyfiket på varandra. Så nära men ändå så långt bort. Detaljer. Fingrar som snuddar vid varandra. Jag frågar henne vad hon tänker på. Hon svarar någonting i stil med "I'd like to kiss you". Hennes flatmate och hans öppet-förhållande-flickvän kommer hem en stund. Vi dricker upp det som finns kvar av vinet, äter kakor och pratar om saker jag knappt minns i efterhand. Någonting om en festival på en ö i Norge och trekanter. 
 
Nästa morgon är som på film. Vi ligger kvar i sängen lite för länge, dricker kaffe och tittar på träden vars löv skiftar i höstens alla färger utanför fönstrena. Hon kan ha det mest filmiska sovrummet jag någonsin befunnit mig i. Hon lägger sig på mage, tittar på mig och frågar vad jag är mest nöjd med med mig själv. Jag tvekar och hon säger att det är något man enkelt borde kunna svara på. För ett ögonblick tror jag att hon kan se mörkret som slukar mig inifrån. A. Livet flimmrar förbi. Hon kysser mig. Eller jag henne. Jag minns inte riktigt. 
 
Vi äter scrambled eggs i soffan. Jag duschar och råkar blöta ner en tidningsartikel om något okänt band. Hon följer mig till stationen i regnet. Jag vill pausa tiden och stanna där föralltid, i henens närhet. Hon visar mig delen av universitetet jag drömmer om att läsa på, erbjuder sig att hjälpa till att leta lägenhet, presentera mig för människor... 
 
Jag åker tillbaka till Stockholm med ångestblandad inspiration. Jag ser mig själv där, om några år, drickandes öl på berget med människor jag inte har träffat än. Jag ser mig själv för fyra år sedan, sittandes i ett dåligt belyst hörn på Starbucks på fel sida av floden, med en morotskaka framför mig, betraktandes de flitiga studenterna vars språk jag inte alls förstod, hemligt önskandes att jag skulle få vara en del av deras verklighet.
0 kommentarer